Kustguide - Jungfrukusten

Två landmil norr om Gävle hittar du Eskön. Bilvägen är lika med gamla E4:an. Sjövägen rekommenderar jag dig att besöka båtklubben vi Hillevik.

En liten notis i lokaltidningen berättade om ett minifiskemuseum och dess tillblivelse samt att det var visning och en föredragshållare som medverkande. Mer behövdes det inte som tips. Nyfikenheten om kustkultur var väckt!

En torsdagseftermiddag med uppsprickande molntäcke och begynnande kvällssol ramade in idyllen som mötte oss. Intill den numera nedlagda handelsboden var det en förrådsbyggnad. Här i ett rum var museet inrymt.

En stor publik av ortsbor och tillresta hade samlats utanför. I den gamla handelsboden hade ett rikligt kaffe bord dukats fram. Med den gamla frasen om hjärterum och stjärterum till hjälp, så kom vi till bords. Efter kaffe, tårta och påtår steg kvällens föredragshållare upp och tog till orda.

Det visades sig att han i ungdomsåren hade arbetat som fiskardräng på Eskön. Med kvinnan bakom allt blir det resultat. En studiecirkel som de arrangerat om fiskarna och fisket, hade lett fram till en kontakt. Här ur kommer en märklig händelse fram.

Hos en av fiskarna fanns en gammal lanterna bevarad. Frågor kring den blev upprinnelsen till forskning kring de berättelser som förut berättats av de äldre. En mycket dramatisk förlisning hade ägt rum strax norr om Eskön. Det var det finska skonertskeppet FANNY, med hemmahamn i Raumo, Finland. Signalbokstäverna var VDJB och byggd 1879 i Åbo. Förlisningen skedde den 10 november år 1904. Fiskarsönerna på Eskön lyckades med att få iland hela besättningen om 6 man. Till tack och minne hade den åländske skepparen Vilhelm Mattson, Eckerö, lämnat kvar FANNY:s ankringslanterna. Lanternan var levererad från J.C. Larsén & Co, Österlånggatan 43, Stockholm. Den har en fastlödd plåt med nummer 3050. (Finns företaget kvar?)

Inne i museet möttes vi av en "fiskargubbe" omgiven av en mängd olika föremål som ortens fiskare ställt till förfogande. Där fanns också en liten skrift som studiecirkelmedlemmarna sammanställt. Bland föremålen fanns bland annat verkligt kulturhistoriska saker. Inte minst visade de på ett skickligt hantverk.

Titta lite närmare på draggen (nedan). Klon som är vänd nedåt visar på ett skickligt smide. Där har sidan på klon smitts ut, ett hål tagits upp och en ring vällts ihop. Ringen är avsedd för den s.k. "stjälpändan". Det är en extra lina som används när draggen huggit fast hårt och behöver få hjälp att för att kunna lyftas upp. Ringen har också betydelse för att linan inte skall nötas av. Finesser som du knappast ser på dagen maskintillverkade draggar.

Till vänster om draggen ser du en "vakare". Den undre delen (syns ej) har hål för fastsättning av linan till fiskeredskapen. På den övre delen ser vi återigen ett verkligt prov på skickligt hantverk. En vidja fäst med rot, bildar en båge. I bågen är en gammal koskälla fäst så att den följer bågens rörelse som vågorna åstadkommer. Helt enkelt en ljudboj som underlättar att hitta redskapen i dimma och mörker. Måste nämna i sammanhanget att det finns knappast två koskällor som låter lika. Alla kände igen sin skälla!

Dessutom fanns...nja, du får nog besöka museet ändå, det är bäst så.

Kustguide:s kustkulturarbetare bockar och tackar för en högtidsstund! Det här berömvärda initiativet, att värna om kustkultur, är något som fler efter vår långa kust borde ta efter. Det behövs inte alltid stora och påkostade arrangemang, snarare är det så, att det är det lilla som bygger upp verksamheter kring vårt maritima kulturarv. Till allas vår glädje har det nu bildats ett kustlag som kommer att kunna vara samlingspunkter för all med intresse för vår kust och dess kultur. Kustlaget Södra Bottenhavet är föreningens namn. Mer om det finner du på vår indexsida.

Kustguide/ Hamnkontoret
Red.