Kustguide - Båtbyggeri med traditon -Uppland

Nordupplandskusten räknas till en relativt ung bebyggelse. Den låga kustens tillväxt ur havet rymmer en intressant utveckling. Geografiskt sett finns här bergarter och veckbildningar som är sällsynta. Den kalkrika marken ger näring åt en mängd olika orkidéer. Den långgrunda kusten och det öppna havet bildar en svårnavigerad kombination. Ändå har här vuxit fram en förutsättning för fiske i såväl den inre skärgården som havs. Hundratals meter av stenmurar vittnar om ett idogt arbete för att odla upp den karga marken.

Strömmingsfisket har i alla tider varit det huvudsakliga. Fiskelägen finns längs hela kusten. Uppemot ett trettiotal båtar i en fiskehamn med två till tre mans besättning har i dag reducerats till en handfull fiskare för hela nordupplandskusten. Skötfisket som bedrevs, krävde rejäla båtar för att klara av sjöförhållandena, men de skulle också vara ändamålsenliga att kunna arbeta i. Bomullsskötarna tog mycket plats och våta med strömming vägde det flera ton. Med den erfarenheten kom skötfiskebåtarna att utformas så att de skulle kunna seglas och ros. För att kunna sälja sin fångst var Gävle men även Östhammar och Norrtälje de hamnar som besöktes. Sedermera kom motorerna till hjälp och lite annorlunda krav på båtbyggen.

Verkstad

Det fanns flera som byggde sin egen båt med hjälp av skickliga båtbyggare. En båttyp som rönt uppskattning tillverkades av Napoleon Holmström, Klungsten, Hållnäs. Kring sekelskiftet 1900 kom en ålänning att bosätta sig i trakten. Hans kunskaper kom att medverka till att ett båtbyggeri startades av Napoleon. Några av hans söner lärde sig yrket och kom att driva båtvarvet vidare. Åldern har nu tagit ut sin rätt och endast mindre arbeten utförs i lokalerna.

Vränger

För en tid sedan bjöds jag tillfälle att besöka en av sönerna, Edvin Holmström, Klungsten. Edvin visade sig vara en trevlig bekantskap som på ett charmant sätt berättade om båtbyggnation och om verkstaden. Verkstaden är helt intakt och alla handverktyg är väl bevarade. T.o.m. lagerlokalen innehåller råmaterial för ännu en stor båt.

Början till en bra båt står att finna ute i skogen! Här gällde det att vara ”träsynt”, d.v.s. att kunna se hur ett träd vuxit och vad det kan användas till. De ”Holmströmska” båtarna har alla vränger som sågats och huggits fram ur trädets naturliga former. Vränger, kan lite skämtsamt sägas vara båtens ”revben”. De självvuxna vrängerna ger styrka och hållfasthet.

Hyvel

En annan detalj som förekom i båtbygget var utformningen av de två första borden, alltså de som är närmast kölen och stäven. Metoden gjorde att de kom att kallas för ”vindbåtar”. Ja, det har inte med vind som blåser att göra, utan får mer anses vara ett annat ord för skev. De första borden är lite speciellt skeva (vridna) och höggs ut ur virke med naturligt vriden fiberriktning, så kallade vindor. Även kölen till båten höggs fram ur en stock.

På samma sätt som snickaren för timmerhus har olika yxor, så har båtbyggaren sina speciella yxor för att få fram önskade former. Tekniken med s.k. vindbåtar har numera upphört, vill du se hur de utformats så kan du besöka Hållnäs hembygdsmuseum.

En väl skött träbåt kan uppnå en ålder av uppemot 50 – 60 år. Lägger man sedan till de egenskaper som ett träskrov kan erbjuda undrar man över varför det inte byggs fler av dem i dag. En skrovform som vuxit fram genom generationer av fiskare, en båt med rätt balans som kan ”vaka” i sjön, kunskapen håller på att gå förlorad! Glädjande nog så finns det båtbyggarkurser och intresserade människor, så lite hopp finns det. Intresset för vår kustkultur växer sig allt starkare! Sista bilden visar en halvmodell av en "Holmströmmare".

/red.

Svart/vitt foto: Carl-Åke Eriksson,
övriga foton: Wilbur Andersson