ANNONSPLATS

Arkiv för kategori ‘Allmänt’

Briggen Gerda af Gefle

onsdag, 1 september, 2010 [Författare: KR 416/Björn Geijer]

Så har då Briggen Gerda lämnat Gävle, såld till Finland. Visst är det avundsvärt att se finnarnas entusiasm över skeppet. Och de tycks inte bekymra sig om lite röta i virket. Här seglar man nu Gerda med betalande gäster. Se den finska bloggen: http://gerda.fi/ eller den (hackigt) översatta versionen från  Google: http://translate.google.se/translate?u=http%3A%2F%2Fgerda.fi&sl=fi&tl=sv&hl=&ie=UTF-8

Enutsiasm fanns även i Gävle vid tiden för sjösättningen.

Jag kan inte sluta förvånas över hur alla de som kom och beskådade sjösättningen sedan helt övergav projektet och hur insändarna i tidiningarna mest rackade ner på en eventuell räddningsplanka för föreningen. Kommunens slogan ”Kom ombord” var visst inte så väl förankrad bland medborgarna.

En utopisk tanke: Det är ca 100 000 invånare i Gävle. Med ett bidrag från var och en på 30 kr skulle man ha löst de ekonomiska bekymmer som fanns och givit föreningen en ny start. Kanske att gävleborna på något vis hade fått igen de pengarna på lite längre sikt. I stället blev det två ”smarta” bilhandlare som berikade sig på den sorgliga affären med konkursboet. Det mest ruttna var kanske inte virket i skeppet…

Den marina framtoning som Gävle kommun ville ha försvann, och man får nöja sig med att Gävle… jaha – är det inte staden där man brukar bränna en halmbock… mest är känd för det.

Läs också:

Strandskydd kontra pengar

onsdag, 29 juli, 2009 [Författare: KR 416/Björn Geijer]

Vilket bra jobb Sveriges Radio gör, när man visar på tankarna bakom dispenser inom strandskyddsområden på Gotland. Landshövding Marianne Samuelsson avslöjas i en dold inspelning som en av hennes medarbetare gjort, i ett resonemang om att ta särskild hänsyn till större företagare som vill bygga ut vid strandskyddat område. Dessutom i ett område där strandskyddet är 300 meter istället för de normal 100, alltså speciellt skyddsvärt område. Det speciella fallet gällde en jordbruksfastighet, menar Samuelsson. Jo, där finns undantag ”för byggnader, anläggningar, anordningar och åtgärder som behövs för jordbruket, skogsbruket eller yrkesfisket”. Hur kan exempelvis en tennisbana motiveras på en jordbruksfastighet? Här gällde det ett stängsel – för att stänga inne djur eller ute människor?

Som försvar för sitt ställningstagande pekar hon också på ett hundratal liknande ärenden, där dispenser beviljats det senaste året (det låter som många). Alltså skulle det inte vara fråga om särbehandling. Märkligt.  I flera av de fallen har Samuelsson alltså själv haft den avgörande rösten. Med inställningen att detta är ett sätt att gynna företagsamheten på Gotland kan man undra var likheten inför lagen tagit vägen, och vad som händer med strandskyddet. Undra på att hennes medarbetare gjorde inspelningen…

Den gotländske riksdagsledamoten Rolf K Nilsson kritiserar Samuelsson och menar också att hon inte är ensam om sitt tankesätt. Tyvärr har han säkert rätt i sitt antagande. Det här är ett exempel på hur god tillgång till stränder medför risk för att pengar får styra och kommuner med dålig ekonomi kommer att falla till föga. Man knaprar på sitt kapital av fria stränder.Tänker på kort sikt.

Låt oss slå vakt om detta!

Låt oss slå vakt om detta!

När vi nu sedan 1 juli har fått ett uppmjukat strandskydd blir faran ännu större. Tanken med att förstärka skyddet i områden som är hårt exploaterade och mjuka upp det i mer orörda områden är helt galen. Det medför naturligt vis på lång sikt att bebyggelse smyger sig ner till stränderna i tidigare helt orörda områden.  Och har man väl börjat bygga, är det lättare att fortsätta. Där en dispens är given är det naturligtvis lättare att få ytterligare en, osv.

De flesta människor tycker om att vistas nära vatten och vem vill inte ha stradtomt? Därför har strandskyddet så som det har varit utformat varit en av våra viktigaste lagar för att behålla tillgången till fria stränder. Därför räcker det inte med naturreservat och nationalparker. Det här insåg man när strandskyddslagen kom till från första början. Tack vare det har vi i dag så pass mycket fri strand i Sverige, ett arv att bevara på lång sikt.

Riv upp beslutet om uppmjukning av standskyddet! Återta den gamla lagen eller förstärk skyddet ytterligare! Pengar ska inte få avgöra i dispensärenden!

Läs också (och lyssna):

Tips: Gör en sökning på strandskydd gotland. Det ger mycket intressant läsning!

Klargör regelverket för dispensgivning inom strandskyddslagen

fredag, 26 juni, 2009 [Författare: bjornlundberg]

Boende längs Tyktorpsvägen på Lidingö har under flera år förgäves försökt att få rättsinstanser att granska en detaljplan utifrån lagen om strandskydd. Nu uppmanar de Regeringsrättens chef, att titta närmare på ärendet och med dess hjälp ska skapa prejudikat för den nya strandskyddslagen, som träder i kraft den 1 juli i år. Den nya lagen innebär bland annat att Sveriges kommuner själva får ansvara för dispensgivning. Annars menar de, är risken stor för att det snart inte finns några allmäntillgängliga stränder kvar i Sverige.

Dagens strandskydd innebär att man inte får bygga inom 100 meter från strandlinjen. Syftet är dels att ge allmänheten tillträde till stränderna, dels att skydda växt- och djurarter – en tredjedel av alla hotade eller missgynnade växt- och djurarter är knutna till strandmiljöerna.

Det krävs särskilda skäl för att få dispens från lagen om strandskydd. Redan idag har Länsstyrelsen delegerat ansvaret för dispensrätt till en del kommuner. Varje år ges cirka 5 000 nya dispenser från strandskyddet runt om i landet. När Naturvårdsverket år 2002 granskade dispenserna visade det sig att omkring 70 procent (cirka 3 500 per år) av kommunernas beslut var olagliga eller så dåligt motiverade att det inte gick att bedöma om dispenserna var lagliga.

- Den byggrätt som genom dispens medgivits i vår detaljplan, är ett exempel på kommunernas okunskap om strandskyddslagen och dess syften, säger Björn Lundberg, en av de boende längs Tyktorpsvägen. Trots att Lidingö tillhör ett av de områden som Länsstyrelsen bedömer vara en röd zon, där det inte finns utrymme för mer exploatering av stränderna, och att Tyktorpsvägen, som rymmer några Stockholmsområdets äldsta sommarvillor, har ett stort socialt- och kulturellt värde, har Lidingö Stad aktivt bidragit till att låta bebygga strandskyddad mark.

Redan då detaljplaneförslaget presenterades möttes det av kraftig kritik, inte bara av grannar och närboende, utan också av organisationer och myndigheter. Trots detta drevs detaljplanen igenom. Både fastighetsägare inom detaljplaneområdet och närboende har försökt att få planen hävd med anledning av att den strider mot lagen om strandskydd, men det har visat sig vara svårt.

Av oförklarliga skäl valde Miljödepartementet att endast pröva ärendet med utgångspunkt från plan- och bygglagen. Miljöminister Andreas Carlgren meddelade dock i ett brev till de klagande, att regeringen skulle kunna pröva ärendet med utgångspunkt från lagen om strandskydd. När domslutet från Regeringsrätten kom, visade det sig dock att inte heller den hade prövat ärendet med utgångspunkt från lagen om strandskydd. I ett brev till de klagande meddelade Regeringsrättens kanslichef, att eftersom inte Miljödepartementet hade gjort det, så kan inte heller Regeringsrätten göra det.

Nu har de klagande vänt sig till chefen för Regeringsrätten, dels för att få besked om varför ingen av instanserna har prövat ärendet utifrån lagen om strandskydd och hur de nu ska gå vidare i ärendet, dels för att uppmana Regeringsrätten att använda ärendet i prejudicerande syfte.

Situationen är redan idag allvarlig. Möjligheten till tillträde till stränderna är starkt begränsad i de tätbefolkade delarna av landet. Den nya lagen om strandskydd, som träder ikraft den 1 juli i år, innebär att Sveriges kommuner helt får ta över ansvaret och själva får besluta om dispens från strandskyddet. Risken är då dels att vissa kommuner, som till exempel Lidingö, medvetet väljer att gå emot lagen, dels att vissa kommuner inte orkar att till exempel försvara områden för naturvård och friluftsliv mot starka kommersiella exploateringsintressen. Det är fel att låta byggnadsnämndernas fritidspolitiker ta ett sådant ansvar.

Fakta lagen om strandskydd:
http://www.naturvardsverket.se/sv/Arbete-med-naturvard/Skydd-och-skotsel-av-vardefull-natur/Kust-och-hav/Strandskydd/

 

Bod på Tyktorpsvägen

Kärnavfall i Östhammar

torsdag, 4 juni, 2009 [Författare: KR 416/Björn Geijer]

Två kustkommuner har varit akutella för ett slutförvar av kärnavfall: Östhammar och Oskarshamn. Där har befolkningen länge fått vänja sig vid att bo nära kärnkraftverken, så ett kommunalt veto är mindre troligt. Dessutom finns hamn och Sigyn – kärnavfallsfartyget – trafikerar sedan länge båda orterna. Så har då SKB bestämmt sig. Platsen där högaktivt avfall från svensk kärnkraft ska förvaras är Östhammar. ”Berget har talat” säger man och menar att kvalitén på berggrunden fått avgöra mellan Oskarshamn och Östhammar. Det låter tryggt.

Men tanken svindlar.  Avfallet måste ligga kvar i 100000 år (etthundratusen år!).

Egyptens pyramider byggdes för ca 3000 år sedan (tretusen år). Jag undrar om man gladde sig åt arbetstillfällen och kontrollerade allt noga då också?

Senaste istiden slutade för ca 10000 år sedan (tiotusen år). Hm, då var kommunerna inte så väl organiserade och vi hade inga projekt som sträckte sig tusentals år framåt i tiden.

Vår art av människan, Homo Sapiens, uppstod i Afrika för 3 – 200 000 år sedan och vandrade in i Europa för ca 100000 år sedan (etthundratusen år). Hm.

Men tanken svindlar.  Avfallet måste ligga kvar i 100000 år (etthundratusen år!).

Och där står miljöminister Andreas  Carlgren och försäkrar att allt ska kontrolleras noga innan beslutet fattas och projektet startas. Och där står kommunpolitiker och gläder sig åt att projektet medför pengar till kommunen och arbetstillfällen de närmaste 10, 20 kanske 30 åren. Och till och med Miljöpartiet tycker det är bra att vi i den här generationen ”tar ansvar” för det kärnavfall som vi hittills skapat.

Jag tycker det är stort, att ta ansvar för ett avfallslager som måste vara intakt i 100000 år (etthundratusen år). För drygt 20 år sedan röstade vi för en avveckling av kärnkraften i Sverige. Ett av argumenten var att man inte visste hur avfallet skulle tas omhand. Nu vet vi det! Vi gräver ett tillräckligt stort och djupt hål i berget och hoppas på det bästa. Och när hålet ändå är grävt kan vi ju bygga om de kärnkraftverk vi har, så får de ytterligare 40 års livslängd. Minst. De skulle ju få vara i bruk sin tekniska livslängd enligt folkomröstningen, eller hur? – Som centerledaren Maud Olofsson sa: Vi får leva med det!

Men tanken svindlar.  Avfallet måste ligga kvar i 100000 år (etthundratusen år!).

Besluten får ett löjets skimmer över sig, minst sagt. Människan kom till Europa för ca 100000 år sedan. Om ytterligare 100000 år – finns det människor då? Finns det människor i Europa? Eller i Sverige? Finns Sverige? Finns Östhammar? Men avfallet kommer att finnas i någon form, någonstans. Låt det inte bli mer kärnavfall. Vi kommer aldrig att kunna ta ansvar för det.

Läs också: