Transportstyrelsen, vår nya myndighet, har fått i uppdrag av regeringen att med Naturvårdsverket och Sjöfartsverket utarbeta regler för båttoaletter ombord på fritidsbåtar. Inventering av tömningsanläggningar och behovet av nya anläggningar, torrtoaletter på öar mm ska kartläggas. Senast 1:a december 2009 ska resultatet redovisas. Så blir det så småningom en ny lag. Men blir det en ny moral?
Miljömässigt är de flesta överens om att de latrinutsläpp som fritidsbåtarna åstadkommer inte är något stort problem. Gödningseffekten av urlakning från jordbruket är ett mångdubbelt större problem. Troligtvis också utsläpp från stora kryssningsfartyg, färjor och handelsjöfarten. Under över tjugo års seglande har jag då heller aldrig upplevt några problem vid bad eller så. Naturen har ganska god kapacitet när det gäller att ta hand om detta förhållandevis lätt nedbrytbara avfall. Men det är ju alltid lättast att skjuta in sig på fritidsbåtarna, och för all del, varför skulle de inte föregå med gott exempel. Alltså, det är inte fel att öka antalet suganläggningar där latrintankar kan tömmas, det är inte fel att det finns regler för hur tömning till sjöss ska få ske eller om det kanske helt ska förbjudas.
Men hur var det då med moralen? Om stora fartyg går fria (liksom när det gäller bottenfärger…), om det är ont om suganläggninar, om det blir höga avgifter för att tömma latrintankar, kan man då räkna med att lagen får tillräcklig efterlydnad? Och hur ska man kunna kontrollera efterlydnaden? Blir det ytterligare en uppgift för polis och kustbevakning? En ganska svår och troligtvis lågt prioriterad uppgift tycks det mig…
Som besökare på öar kan man ofta förfäras över den moral, skitmoral rent ut sagt, som nu tycks gälla bland vissa av båtfolket. I naturhamnar som besöks ofta ligger alltid små tussar toalettpapper helt öppet, då och då ser man också (i bästa fall innan man kliver i dem) rena skithögar markerade med långa vimplar toapapper. Inte heller detta är något miljömässigt problem. Naturen tar förvånansvärt snabbt hand om eländet. Moraliskt och estetiskt är det dock ett stort problem. Att visa lite mer hänsyn till nästa besökare är något man trodde eller åtminstone hoppades skulle vara en självklarhet, som för 30 – 40 år sedan, när båttoalett var mer ovanligt. Men så är det inte. Med så uppenbart låg moral, liten risk för upptäckt, hur ska man då kunna förvänta sig efterlydnad av en lag mot toalettustläpp på en stor fjärd?
Utbyggnad av tömnignsanläggningar och ”bajamajor” är som sagt inte fel, men är vi verkligen tvungna att stifta lagar mot latrintömning till sjöss? Är det inte bättre att driva kampanj för en bättre ”skitmoral” och större hänsynstagande? Är det inte bättre att låta det här ingå som del av annan ”sjövettsutbildning”? Om vi också matchar en kampanj med en snabb utbyggnad av tömningsanläggningar i gästhamnar och håller avgifterna låga, kanske en lag är helt onödig. En kampanj och information om hur man ska bära sig åt på land är tydligen nödvändig i alla fall.
De flesta fritidsbåtar söker hamn för natten. Det är alltså ett tillfälle då ingenting behöver hamna i vattnet eller hålltanken. Utrustad med en liten planteringspade och med en promenad till skogs på åtminstone 50 till 100 meter från stranden kan vi alla lätt göra en riktig miljöinsats. Man bör ställa några krav på sin latringrop:
- Den ligger dold och avsides från stigar.
- Inga pappersrester är synliga.
- Du har grävt tillräckligt djup och täckt över tillräckligt bra.
- Du kan själv trampa till gropen med din nakna fot, då är det ok.
Konstigare än så behöver det inte vara. Naturen tar snabbt hand om din lilla latrin och naturhamnen behåller sig trevlig att vistas i, även för nästa besökare. Ska det behövas en lag för en så’n skitsak?
Läs också:
