ANNONSPLATS

Författararkiv

Kärnavfall i Östhammar

torsdag, 4 juni, 2009 [Författare: KR 416/Björn Geijer]

Två kustkommuner har varit akutella för ett slutförvar av kärnavfall: Östhammar och Oskarshamn. Där har befolkningen länge fått vänja sig vid att bo nära kärnkraftverken, så ett kommunalt veto är mindre troligt. Dessutom finns hamn och Sigyn – kärnavfallsfartyget – trafikerar sedan länge båda orterna. Så har då SKB bestämmt sig. Platsen där högaktivt avfall från svensk kärnkraft ska förvaras är Östhammar. ”Berget har talat” säger man och menar att kvalitén på berggrunden fått avgöra mellan Oskarshamn och Östhammar. Det låter tryggt.

Men tanken svindlar.  Avfallet måste ligga kvar i 100000 år (etthundratusen år!).

Egyptens pyramider byggdes för ca 3000 år sedan (tretusen år). Jag undrar om man gladde sig åt arbetstillfällen och kontrollerade allt noga då också?

Senaste istiden slutade för ca 10000 år sedan (tiotusen år). Hm, då var kommunerna inte så väl organiserade och vi hade inga projekt som sträckte sig tusentals år framåt i tiden.

Vår art av människan, Homo Sapiens, uppstod i Afrika för 3 – 200 000 år sedan och vandrade in i Europa för ca 100000 år sedan (etthundratusen år). Hm.

Men tanken svindlar.  Avfallet måste ligga kvar i 100000 år (etthundratusen år!).

Och där står miljöminister Andreas  Carlgren och försäkrar att allt ska kontrolleras noga innan beslutet fattas och projektet startas. Och där står kommunpolitiker och gläder sig åt att projektet medför pengar till kommunen och arbetstillfällen de närmaste 10, 20 kanske 30 åren. Och till och med Miljöpartiet tycker det är bra att vi i den här generationen ”tar ansvar” för det kärnavfall som vi hittills skapat.

Jag tycker det är stort, att ta ansvar för ett avfallslager som måste vara intakt i 100000 år (etthundratusen år). För drygt 20 år sedan röstade vi för en avveckling av kärnkraften i Sverige. Ett av argumenten var att man inte visste hur avfallet skulle tas omhand. Nu vet vi det! Vi gräver ett tillräckligt stort och djupt hål i berget och hoppas på det bästa. Och när hålet ändå är grävt kan vi ju bygga om de kärnkraftverk vi har, så får de ytterligare 40 års livslängd. Minst. De skulle ju få vara i bruk sin tekniska livslängd enligt folkomröstningen, eller hur? – Som centerledaren Maud Olofsson sa: Vi får leva med det!

Men tanken svindlar.  Avfallet måste ligga kvar i 100000 år (etthundratusen år!).

Besluten får ett löjets skimmer över sig, minst sagt. Människan kom till Europa för ca 100000 år sedan. Om ytterligare 100000 år – finns det människor då? Finns det människor i Europa? Eller i Sverige? Finns Sverige? Finns Östhammar? Men avfallet kommer att finnas i någon form, någonstans. Låt det inte bli mer kärnavfall. Vi kommer aldrig att kunna ta ansvar för det.

Läs också:

Färgfabrikanten och träbåten

onsdag, 13 maj, 2009 [Författare: KR 416/Björn Geijer]

Så var då årets vårrustning av segelbåten till ända. Båten flyter och sommaren väntar. Så här i efterhand, när stressen av att få på alla färg- och fernissalager har släppt, kan man reflektera en stund över färgindustrin, färgkvalité och priser. 

I år använde jag det sista av en tredjedels liter lackfärg för vattenlinjen. Burken fann jag för två år sedan, den hade följt med i en låda från 70-talet med båtgrejor från tiden med min första ägandes båt, men gick fortfarande att använda. 17:25 stod det på prislappen. Dyrt, tyckte man då. Och visst måste priserna på färg följa övrig prisutveckling och visst måste nya moderna färger ha ett högre pris än äldre. – Om de också är bättre, förstås.

anncharlott

Under alla år med träbåt (Förr hade man båt och några hade ”plastbåt”; nu har man båt och några har ”träbåt…”) har International varit ett av de märken man litat på och de har också dominerat marknaden. ”Interlux Super”  måste väl vara en av de mest beprövade och använda båtlackfärgerna för friborden? Den har funnits med på marknaden ända sedan jag köpte den lilla burken för vattenlinjen, men sista åren har en ny produkt lanserats: Toplac! 

Toplac påstås vara övelägsen att stryka, flyta ut bättre och ge absolut toppfinish. En ny produkt som  färgfabrikanten rekomenderar istället för gamla Interlux Super. Visserligen nära tre gånger så dyr, men det måste väl motiveras av de förbättrade egenskaperna? Burken är också lite bredare och lägre än de gamla burkarna. Så eftersom Interlux Super inte längre fanns på hyllan fick det bli Toplac.

Spännande att öppna den första burken! Innehållet måste röras, precis som Interlux Super, och lukten påminde väldigt mycket om den gamla färgen, samma lösningsmedel… men det blir väl en väldig skillnad när man stryker den, tänkte jag. Började rolla och stryka ut. Exakt samma känsla med Toplac som med gamla Interlux Super. Ingen skillnad. Utom priset och burken.

Det var förra året som Toplac användes och ett års slitage ger också samma reslutat: ingen skillnad. Misstänker alltså att International lanserar sin gamla beprövade produkt (som knappast kan göras bättre) i en ny förpackning, med lite marknadsföring, nytt namn och nya burkar och framförallt ett nytt pris. Motivet är kanske en vikande marknad för klassiska färger – antalet träbåtar minskar – och man kompenserar sig med en dold, dramatisk prishöjning. Toplac finns i olika kulörer och påstås ha inbyggt UV-skydd, men Interlux Super finns bara vit. 

Men om man med över tjugo års erfarenhet av att måla träbåt inte märker någon skillnad på produkterna, känner man sig bara lurad, riktigt grundlurad.  Se till att Interlux Super finns kvar på hyllorna!

Det viktiga strandskyddet

tisdag, 31 mars, 2009 [Författare: KR 416/Björn Geijer]

En uppmjukning av strandskyddet med mer flexibla regler, det ska bli lättare att få bygga nära vatten i kommuner med god tillgång på stränder och lågt befolkningstryck, svårare nära storstäder med högt befolkningstryck, det anser miljöministern är rätt.

strandskyddVi har haft ett ganska starkt strandskydd i Sverige ända sedan 1950-talet, för att förstärka allemansrätten. Tack vare det har vi undsluppit att praktiskt taget alla sjöar, öar och stränder är bebyggda och oåtkomliga för fritt friluftsliv. Exempelvis i Tyskland är en sjö med fria stränder något helt utopiskt.

Om man nu lättar på reglerna i glesbygdskommuner med gott om sjöstrand kommer sakta men säkert detta unika med fria stränder att försvinna. Argumentet att det ger dessa kommuner ökade möjligheter tilll inflyttning är väl det mest kortsynta man kan tänka sig. Varje nybebyggelse vid en strand blir oåterkallelig. Man kan inte återställa stranden. För all framtid har man förstört den resurs en fri strand är.

Redan nu är många kommuner utsatta för ett hårt tryck från bemedlade personer som vill bygga vid vatten. Exemplen på tivelaktiga dispenser är  många. Det är snarare dags för en förstärkning av strandskyddet. Idag gäller avståndet 100 m från stranden. Det borde kanske vara 300 m generellt?

Fler om strandskydd:

Horsstensleden – ny farled förbi Sandhamn?

tisdag, 31 mars, 2009 [Författare: KR 416/Björn Geijer]

Tidigare känd under namnet Rödkobbsleden, nu Horsstensleden, planeras en ny farled in mot Stockholm. Det är förbi Sandhamn norr om Sandön – Korsö, ut på på Horsstensfjärden – Rödkobbsfjärden och in norr om Eknö som leden skulle dras. Från södra Kanholmsfjärden blir leden den samma som idag.

Avsikten är att förbättra sjösäkerheten och att öka möjligheterna för stora kryssningsfartyg att gå in till Stockholm. Utredningarna och miljökonsekvensbeskrivningen (MKB) visar på tre alternativa lösningar, i korthet:

  1. Den nya leden byggs och gamla Sandhamnsleden behålls.
  2. Den nya leden byggs och gamla Sandhamnsleden läggs ned.
  3. Den gamla Sandhamnsleden rustas upp och breddas för att motsvara nya krav.

Vid en första genomläsning verkar det som om man gått grundligt tillväga och det skulle gå att genomföra leden med någorlunda ringa miljöpåverkan. Men efter att ha läst de yttranden som inkommit, tänker man efter en gång till. En mängd skrivelser och remissyttranden finns att läsa. Utifrån egna intressen görs helt olika bedömningar av MKB:n.

ferjor

Naturligtvis är sjösäkerhet ett tungt vägande skäl för en ny led. Alla som gått Sandhamnsleden med liten båt vet hur trångt det blir när ett större fartyg dyker upp. Sträckningen över Rödkobbsfjärden går över friare vatten, även om en del passager också där blir trånga. Sedan blir det ett farligt hörn vid Hasselkobben, innan man ansluter till den befintliga leden in till Stockholm.

Motargumenten till en ny led är främst miljöskäl, störningar i skyddsvärda natur-  och kulturområden samt ifrågasättande av behovet. Bland annat kritiseras beräkningar av luftföroreningar, hur friluftsliv, turism och lokalt fiske påverkas. Erosion genom svallvågor diskuteras i MKB:n, och även de tryckströmmar (avsänkningseffekt) som stora fartyg orsakar. Inget av yttrandena tar upp den saken.

Behovet av leden anses också ha minskat, eftersom huvudelen av Finlandsfärjorna väljer Furusundsleden för att lägga till vid Mariehamn. Frågan ställs också om leden in till Stockholm kanske ändå innehåller ”flaskhalsar” som inte kan svälja ökad trafik med stora kryssningsfartyg. Alternativt skulle trafiken styras in till Nynäshamn och turisterna färdas med buss eller tåg till Stockholm.

I sommar (2009) kommer Sjöfartsverket att lämna in sin ansökan till regeringen.

Uppgifterna är hämtade på http://www.inmisjo.nu/

Läs också: