ANNONSPLATS

Författararkiv

Hållbart torskfiske

fredag, 1 oktober, 2010 [Författare: KR 416/Björn Geijer]

Glädjande nog finns nu rapporter om att bestånden av torsk verkar återhämta sig något i Östersjön. Främst det östra beståndet har vuxit till, men även det västra verkar vara på gång. Fiskeriverket har beslutat om höjning av torskransoner i västra Östersjön (se www.fiskeriverket.se).

Hur ska man undvika att bestånden åter går ner? Jag kan inte låta bli att dra en parallell till hur man utvecklade älgstammen i mitten av 1970-talet. Viltvården hade tidigare infört ”kalvförbud”. Man undvek att skjuta kalvar för att spara återväxten. Resultatet blev att man fick en för ung älgstam. Djuren var för unga för att reproducra sig och avkastningen av jakten blev mager. Älgstammen fick svårt att växa till.

Så vände man på resonemanget och införde ”koförbud” istället. Vuxna kor med några år på nacken nedkom ofta med två kalvar istället för en. Man kunde skjuta fler djur men fick kvar den produktiva delen, älgkorna. Inom ett fåtal år svarade älgstammen på det förändrade uttaget och växte rekordartat.

Samma förhållande borde råda i de flesta djurpopulationer. Man ska väl inte dra några förhastade slutsatser, men hittils har man bara talat om att spara småfisken när det gäller att rädda torskbestånden. Varför inte tillämpa samma resonemang här? En stor torskhona lägger mycket mer rom än en liten. Kanske har hon också bättre förmåga, erfarenhet att lägga rommen effektivt? Kanske har hon bättre dragningskraft på torskhannar? Resultatet i så fall borde bli mängder av torskyngel.

Kan man fiska torsk selektivt och spara stortorsken? Ja, tekniken finns. Det finns trålar som ”släpper ut” småfisk, så kallad BACOMA-trål . Och det finns trålar som selekterar ut fiskar över en viss storlek men hjälp av en rist. De används exempelvis vid fiske efter havskräfta.

En kombination av dessa två redskap borde kunna selektera fram en fångst av lagom stor torsk. De största reproduktiva fiskarna sparas, liksom de alltför små ynglen. Torskbestånden borde få en bättre förutsättning för tillväxt.

Ja, det här är en idé som kanske skulle vara värd att prova. Älg och torsk är visserligen inte närstående djurarter, men vissa grundläggande principer borde ha tillämpning. Forskning kanske kan ge svar, men vad finns det att förlora på att använda tekniken så som jag skisserat. Redskapen borde inte bli avskräckande dyra.  Resultatet borde visa sig på några års sikt och i sig vara ett forskningsresultat.

Briggen Gerda Gefle

onsdag, 1 september, 2010 [Författare: KR 416/Björn Geijer]

Så har då Briggen Gerda lämnat Gävle, såld till Finland. Visst är det avundsvärt att se finnarnas entusiasm över skeppet. Och de tycks inte bekymra sig om lite röta i virket. Här seglar man nu Gerda med betalande gäster. Se den finska bloggen: http://gerda.fi/ eller den (hackigt) översatta versionen från  Google: http://translate.google.se/translate?u=http%3A%2F%2Fgerda.fi&sl=fi&tl=sv&hl=&ie=UTF-8

Enutsiasm fanns även i Gävle vid tiden för sjösättningen.

Jag kan inte sluta förvånas över hur alla de som kom och beskådade sjösättningen sedan helt övergav projektet och hur insändarna i tidiningarna mest rackade ner på en eventuell räddningsplanka för föreningen. Kommunens slogan ”Kom ombord” var visst inte så väl förankrad bland medborgarna.

En utopisk tanke: Det är ca 100 000 invånare i Gävle. Med ett bidrag från var och en på 30 kr skulle man ha löst de ekonomiska bekymmer som fanns och givit föreningen en ny start. Kanske att gävleborna på något vis hade fått igen de pengarna på lite längre sikt. I stället blev det två ”smarta” bilhandlare som berikade sig på den sorgliga affären med konkursboet. Det mest ruttna var kanske inte virket i skeppet…

Den marina framtoning som Gävle kommun ville ha försvann, och man får nöja sig med att Gävle… jaha – är det inte staden där man brukar bränna en halmbock… mest är känd för det.

Läs också:

Strandskydd kontra pengar

onsdag, 29 juli, 2009 [Författare: KR 416/Björn Geijer]

Vilket bra jobb Sveriges Radio gör, när man visar på tankarna bakom dispenser inom strandskyddsområden på Gotland. Landshövding Marianne Samuelsson avslöjas i en dold inspelning som en av hennes medarbetare gjort, i ett resonemang om att ta särskild hänsyn till större företagare som vill bygga ut vid strandskyddat område. Dessutom i ett område där strandskyddet är 300 meter istället för de normal 100, alltså speciellt skyddsvärt område. Det speciella fallet gällde en jordbruksfastighet, menar Samuelsson. Jo, där finns undantag ”för byggnader, anläggningar, anordningar och åtgärder som behövs för jordbruket, skogsbruket eller yrkesfisket”. Hur kan exempelvis en tennisbana motiveras på en jordbruksfastighet? Här gällde det ett stängsel – för att stänga inne djur eller ute människor?

Som försvar för sitt ställningstagande pekar hon också på ett hundratal liknande ärenden, där dispenser beviljats det senaste året (det låter som många). Alltså skulle det inte vara fråga om särbehandling. Märkligt.  I flera av de fallen har Samuelsson alltså själv haft den avgörande rösten. Med inställningen att detta är ett sätt att gynna företagsamheten på Gotland kan man undra var likheten inför lagen tagit vägen, och vad som händer med strandskyddet. Undra på att hennes medarbetare gjorde inspelningen…

Den gotländske riksdagsledamoten Rolf K Nilsson kritiserar Samuelsson och menar också att hon inte är ensam om sitt tankesätt. Tyvärr har han säkert rätt i sitt antagande. Det här är ett exempel på hur god tillgång till stränder medför risk för att pengar får styra och kommuner med dålig ekonomi kommer att falla till föga. Man knaprar på sitt kapital av fria stränder.Tänker på kort sikt.

Låt oss slå vakt om detta!

Låt oss slå vakt om detta!

När vi nu sedan 1 juli har fått ett uppmjukat strandskydd blir faran ännu större. Tanken med att förstärka skyddet i områden som är hårt exploaterade och mjuka upp det i mer orörda områden är helt galen. Det medför naturligt vis på lång sikt att bebyggelse smyger sig ner till stränderna i tidigare helt orörda områden.  Och har man väl börjat bygga, är det lättare att fortsätta. Där en dispens är given är det naturligtvis lättare att få ytterligare en, osv.

De flesta människor tycker om att vistas nära vatten och vem vill inte ha stradtomt? Därför har strandskyddet så som det har varit utformat varit en av våra viktigaste lagar för att behålla tillgången till fria stränder. Därför räcker det inte med naturreservat och nationalparker. Det här insåg man när strandskyddslagen kom till från första början. Tack vare det har vi i dag så pass mycket fri strand i Sverige, ett arv att bevara på lång sikt.

Riv upp beslutet om uppmjukning av standskyddet! Återta den gamla lagen eller förstärk skyddet ytterligare! Pengar ska inte få avgöra i dispensärenden!

Läs också (och lyssna):

Tips: Gör en sökning på strandskydd gotland. Det ger mycket intressant läsning!

Skitsnack om båtar

tisdag, 28 juli, 2009 [Författare: KR 416/Björn Geijer]

Transportstyrelsen, vår nya myndighet, har fått i uppdrag av regeringen att med Naturvårdsverket och Sjöfartsverket utarbeta regler för båttoaletter ombord på fritidsbåtar. Inventering av tömningsanläggningar och behovet av nya anläggningar, torrtoaletter på öar mm ska kartläggas. Senast 1:a december 2009 ska resultatet redovisas. Så blir det så småningom en ny lag. Men blir det en ny moral?

Miljömässigt är de flesta överens om att de latrinutsläpp som fritidsbåtarna åstadkommer inte är något stort problem. Gödningseffekten av urlakning från jordbruket är ett mångdubbelt större problem. Troligtvis också utsläpp från stora kryssningsfartyg, färjor och handelsjöfarten. Under över tjugo års seglande har jag då heller aldrig upplevt några problem vid bad eller så. Naturen har ganska god kapacitet när det gäller att ta hand om detta förhållandevis lätt nedbrytbara avfall. Men det är ju alltid lättast att skjuta in sig på fritidsbåtarna, och för all del, varför skulle de inte föregå med gott exempel. Alltså, det är inte fel att öka antalet suganläggningar där latrintankar kan tömmas, det är inte fel att det finns regler för hur tömning till sjöss ska få ske eller om det kanske helt ska förbjudas.

Men hur var det då med moralen? Om stora fartyg går fria (liksom när det gäller bottenfärger…), om det är ont om suganläggninar, om det blir höga avgifter för att tömma latrintankar, kan man då räkna med att lagen får tillräcklig efterlydnad? Och hur ska man kunna kontrollera efterlydnaden? Blir det ytterligare en uppgift för polis och kustbevakning? En ganska svår och troligtvis lågt prioriterad uppgift tycks det mig…

Toapapper

Som besökare på öar kan man ofta förfäras över den moral, skitmoral rent ut sagt, som nu tycks gälla bland vissa av båtfolket. I naturhamnar som besöks ofta ligger alltid små tussar toalettpapper helt öppet, då och då ser man också (i bästa fall innan man kliver i dem) rena skithögar markerade med långa vimplar toapapper. Inte heller detta är något miljömässigt problem. Naturen tar förvånansvärt snabbt hand om eländet. Moraliskt och estetiskt är det dock ett stort problem. Att visa lite mer hänsyn till nästa besökare är något man trodde eller åtminstone hoppades skulle vara en självklarhet, som för 30 – 40 år sedan, när båttoalett var mer ovanligt. Men så är det inte. Med så uppenbart låg moral, liten risk för upptäckt, hur ska man då kunna förvänta sig efterlydnad av en lag mot toalettustläpp på en stor fjärd?

Utbyggnad av tömnignsanläggningar och ”bajamajor” är som sagt inte fel, men är vi verkligen tvungna att stifta lagar mot latrintömning till sjöss? Är det inte bättre att driva kampanj för en bättre ”skitmoral” och större hänsynstagande? Är det inte bättre att låta det här ingå som del av annan ”sjövettsutbildning”? Om vi också matchar en kampanj med en snabb utbyggnad av tömningsanläggningar i gästhamnar och håller avgifterna låga, kanske en lag är helt onödig. En kampanj och information om hur man ska bära sig åt på land är tydligen nödvändig i alla fall.

De flesta fritidsbåtar söker hamn för natten. Det är alltså ett tillfälle då ingenting behöver hamna i vattnet eller hålltanken. Utrustad med en liten planteringspade och med en promenad till skogs på åtminstone 50 till 100 meter från stranden kan vi alla lätt göra en riktig miljöinsats. Man bör ställa några krav på sin latringrop:

  1. Den ligger dold och avsides från stigar.
  2. Inga pappersrester är synliga.
  3. Du har grävt tillräckligt djup och täckt över tillräckligt bra.
  4. Du kan själv trampa till gropen med din nakna fot, då är det ok.

Konstigare än så behöver det inte vara. Naturen tar snabbt hand om din lilla latrin och naturhamnen behåller sig trevlig att vistas i, även för nästa besökare. Ska det behövas en lag för en så’n skitsak?

Läs också: